recenseramera.blogg.se

Funderar på att redan säga hejdå till den blogg jag nyligen har startat. Resultatet blev inte som jag hade visionerat, känner mig lite missnöjd och jag tror inte på mitt eget koncept. Man får inte vara en helt sentimental typ som håller fast vid saker som inte lär fungera. Så försökte definerade denna känsla, närmaste jag kom var att det finns ett berg därute att bestiga och jag går om och om över samma kulle. Ett annat sätt att säga det är också: igår när jag skulle skriva recension/er så skrev jag istället en fri text. Ett tredje sätt att säga det skulle kunna vara såsom människor säger "det är 'future-me' problem" så är denna blogg 'future-Andrea'-thing, och inte nu. Nu finns det andra grejer att ta itu med... Vi börjar med den här texten härnedanför.

Ett babysteg i taget, som man säger.

Den här introduktionstexten kändes väldigt klyschig och "hålla tal"-aktig och jag skulle lika gärna kunna avsluta med något i stil med "the only thing we have to fear is fear in itself" men, till saken hör att jag skriver denna text också till 'future-me', för imorgon börjar en dag av många andra dagar, med enda skillnaden att jag kommer ha en ny outlook på den och alla andra efterföljande dagar också. Jag måste ut och bergsklättra, även om höjden skrämmer mig.

The tale of a sales representative:

 

I trapped the ocean in a jar

with a giant vacuum cleaner

it never fully become water

- though I waited, I really did -

it still had the remebrance of salt breezes from the sea

and all the fishes that sacfried for my greed

 

My guilt ate me up inside

I had helt natures forces a hostage for my estethic senses

of living room decoration

and the jar looked back at me

- like it had eyes, I swear -

 

I tried to capitalize it and sell it as "the ocean"

- to get rid off, never think of again -

the buyers just claimed it was water

and never fully appreciated it

-did they never smell the seaweed?-

 

I made the ocean a merchandise, I made the sea a myth

When I advocate for a change in system

Everybody call me a lier, when I for once am speaking the truth

 

Earlier, as - falsly, however, nontheless -

believed I was the nature in myself

- I ruled as a dictator, with an unsatisfied need -

I never believed in the truth in itself

Everything was a lie in one way and another

 

Now, someone out there have the ocean in a jar

and doesn't fully appreciate it

 

How can you blame them?

Where will they find the truth; when everybody are selling lies?

 

I just wished the buyer would appreciate the sea

and if not

I would like to find the buyer

and buy the sea

To be perfectly honest

- I have finished with lies -

I miss my living room decoration

- I really do, although it was full of death and eyes that

gave me guilt and I miss it, that's all -

It fitted so nice beside my plant in the corner

and beside my wife's ashes

- I rather think of my greed than to think she is dead

(she really is? Isn't she?) -

I rather get lost in owning

- than loosing (and oh, how I have lost! Dear god!)

 

The ocean was never a myth.

It was in my jar

and you could've stole it if you would've wanted

- why didn't you? -

 

I rather loose the ocean,

I rather live a life in guilt,

I rather spend all my life

not changing the system I advocate to change,

than to ever again think about my wife's way

to say hello, goodbye and to think of how I was

away catching the ocean when she said her last words

 

Oh, dear god! How I lost!

 

Forgive me, though I sinned

 

In the end, I rather live a lie

Ja, jag hade ju lovat mig själv att det här skulle bli ett ambitiöst projekt med "uppdateringar varje dag" och så vidare till dagsresultatet att jag inte skriver något vettigt alls just idag. Men, för ni offentligt ska veta och för att jag själv ska ha ett löfte att hålla uppe, tänkte jag smygberätta om saker jag tänkte recensera framöver. 

 

Rätten att vara tankspridd och konsten att komma ihåg av Johan Rapp 

Den sovande bruden av  Marion Woodman 

En oväntad semester av Marian Keyes

Torka aldrig tårar utan handskar - trilogin av Jonas Gardell 

En härlig blandning  tankspriddhet-kändkvinnorörelsegestalt-chicklit-aidshistoriaiSverige

 

Vilket i sin tur betyder kriminalitet i Sverige och lärarvikarier!

Det var inte länge sedan jag läste ut boken,men, ändå så vänder jag på romanes pocketutgåva för att läsa baksidetexten och finna huvudkaraktärens namn. Har redan glömt det, nämeligen. 

 

Skriven av Kajsa Ingermansson, 326 sidor lång, utkom första gången 2004,rätt omtalad och nyligen filmatiserad: 

boken i fråga heter "Små citroner gula". 

 

Just ja! Huvudkaraktären heter Agnes! 

 

Agnes lever ett till synes stabilt liv med de bästa av ingredienserna; jobb som hovmästare på en fin stockholmsk restaurang, stöttande familj, pojkvännen Tobias och bästa vänninan Lussan. Snart börjar hennes liv krumla i kanterna som en dröm [läs: hård klassisk småkaka] och hennes liv blir till en mardröm. Var kommer hon nu finna sin styrka? 

 

Jag ger boken två av fem halvskrämda bebisugglor (det finaste jag ritat hittills på bloggen, enligt mig själv!):

En liten överdrift... Eller inte. 

 

Vet inte om sådana här inlägg passar sig på en recensionsblogg, men, här är det ju jag som är kung så det är ju fint som snus (eller kaffe, som tyvärr förutom att vara en beroendeframkallande & lättillgänglig drog också är otroligt vanligt i skolors personalrum...)! 

 

Förutom "Forrest Gump" (och fler därtill) var "Back to the future" från 1985 en av mina favoritfilmer i tonåren och precis som vissa drömde om Harry Potters intagningsbrev (vilket jag, uppriktigt talat, också dagdrömde om vid 11 års ålder) så ville jag så gärna både resa i tiden, ha en flygande skateboard, en bil som kunde flyga, träffa mina föräldrar när de var yngre och ha en galen vetenskapsman som nära vän! 

 

Om man ska göra improviserade flashmobs, varför inte hitta inspirationen från just 1985s klassiska film? 

 

 

+ För er mer bokintresserade,litteraturintresserade  och språkintresserade nördar därute så ramlade jag över denna wikipedialänk när jag försökte hitta ursprunget till "fint som snus". Om idiomatiska uttryck:

 

 

 

Enligt IMDB:s (Internet movie database) kuriosa om denna tv-serie från 2011 så nämns björnar i varje avsnitt och jag har visserligen tänkt någon gång att de nämner björnar ofta, men inte skulle jag ha gissat på att det är i varje avsnitt. Man kan tro att det handlar om ett program för jaktintresserade, men, "New girl" hamnar snarare i domänen romans och komik (men, lyckas ändock bänka både karlakarlen och feministen). 

 

 Någon därute kanske utropar: Men, varför inte fem av fem? Det är ju den bästa film som gjorts!

Nej, jag är inte emot citat som;”At some point in our lives we all wanna be a superhero” eller en vilja att engagera sig i godhet och världsförbättrande. 

Det är ett annorlunda, trevligt och tonårstjejer-förstärkande val att den största hjälten är en ”baby doll” (vad hennes far kallar henne konstant) på 11 år.

Visst är det så att denna film är ett vinnande Hollywoodkoncept -med bovar, skurkar, romantik och highschool-film allt i samma.

 

Men, medan Quentin Tarantino ofta visar våld rakt på och smärtsamt och utsprunget ur extrema känslor av till exempel hämnd (se Inglorious Basterds) så är det ett trivaliserat,orealistiskt, omotiverat och roligt våld som visas i Kick-Ass. Någonstans i reptilhjärnan sitter en grottmänniska och applåderar åt uppfinningsrikheten, medan man i sin logiska hjärndel moraliskt tar motstånd från dessa enkla poänger. Hur de får vapen att likna en lösning som kan hjälpa den mest klena varelse att kämpa emot skurkar förstärker en slags vapenlobbyism i USA som känns utdaterad.

 Att det ligger en unken filt över Kick-Ass stämmer inte bara in på våldet utan även den heteronormativa highschool-films klassiska stereotyperna. Hur det värsta man kan vara är att den man är kär i uppfattar en som en riktigt god vän (och dessutom gay!) istället för en våldsam cool kille och allt man eftersträvar i livet är det där ”ligget”.

 Se det här vackra spoken word-klippet, för den här killen uttrycker sig väldigt bra i frågan om just "friendzone":

https://www.upworthy.com/when-this-guy-explains-why-women-wont-date-him-you-may-roll-your-eyes-but-2-minutes?c=go1

 

Även om det mesta i Kick-Ass är saker man redan sett förut, får man det där förlösande skrattet och den fredagsavkoppling man söker och det är definitivt ett plus att mycket som lyfts fram känns som en slags satir över dagens samhälle och inte framförs som det rätta sättet att leva eller tycka, ibland är det nära på Austin Powers-löjligt tydligt och ibland otroligt subtilt, det kan därför vara svårt att veta var författarna själva står. Å, andra sidan är det också där det vinner den konstmässiga diskutabla tråden och frågorna som inte helt besvaras.

 

Överlag är Kick-Ass en sevärd, förutsägbar film som bäst avnjuts i ett klassrum där man kan följa på en diskussion om våld och normer.

 

Vi kör på;

 

Du lär ha hört mig sagt någon gång det lite flummiga att "jag gillar kultur och att skriva och att rita". Så jag tänkte varför inte visa människor detta och inte bara låta det bero för sig själv någonstans i hjärtevrån? Varför inte utveckla de intressena och få kommentarer och kanske någon stackare vill diskutera mina åsikter eller rätta mitt språk? 

 

Man vet aldrig om jag kommer ha den här bloggen i fem år från nu eller om detta är ett klassiskt "en-vecka-projekt" men, hang in there och se vad det blir av det hela!

[Det jobbigaste med mig är ju att jag gillar mycket saker och värst som det är så byter/bryts min uppmärksamhet från den här bloggen på grund av detta.]

 

Här ska jag iallafall recensera (i troligtvis nämnd ordning) filmer, böcker, teatrar,dansshower och operor m.m.